Projekt ”Silver”

Sammanfattat av Martin Klinga

Silver byggdes i Örebro i början på 80-talet i kallbakad faner. Hon är en ganska stor 22: a, en Reimerskonstruktion med måtten 12.60 x 2,38 och höga fribord. Silver deltog i sitt första SM och kryssarpokal 1983 och kom trea. 1984 i Arkö vann hon sedan kryssarpokalen med Wolfgang Schröder till rors. Någon gång kring 1988 köpte Ragnar ”Ragge” Lindstedt Silver av Örebrogänget. Han använde båten några år, men sedan kom den att bli stående på land.

Någon gång i mitten av nittiotalet började en av Ragnars seglarkompisar, Bertil Klinga känna att det skulle vara kul att segla 22: a igen, men vilken 22: a skall man ha då? Skall man köpa en gammal båt och i så fall vilken, eller skall man bygga en ny båt? Ett tag funderade vi på om man kunde använda formen till vår Laurintrettia Malin (30 S-219) till att bygga en 22:a.

22:an Silver i Arkö 1984

Sedan gick funderingarna också till om man skulle använda en äldre Laurinkonstruktion och modifiera den lite. Att använda ett trettia skrov skulle kanske vara enkelt eftersom formen redan finns, men det skulle kräva stora modifieringar av skrovet och det skulle inte ge en perfekt 22: a. Att använda en äldre, något modifierad konstruktion skulle säkert ge en bra båt men det skulle kräva en jättelik arbetsinsats och kosta mer pengar än om man använde ett befintligt skrov som plugg.

Ovan: Laurin 30:an Malin med sin rundade för

Till höger: Aktern på Malin

Valet började framstå som ganska enkelt, vi ville ha en plastbåt och det gällde att hitta rätt skrov att gjuta av för att få till en form. I det skedet fick vi veta att Ragnar gärna lånade ut Silver för att gjuta av henne. Så vi bestämde oss för det. Sommaren 1997 kom Silver till Ängbybåtklubbs varv i Bromma där vi hade varvsplats under avgjutningstiden. Det första jobbet var att lossa kölen från skrovet, så vi spände fast kölen i vagnen med spännband och tog bort muttrarna på kölbultarna. Sedan lyfte vi i skrovet, men köl och vagn följde med upp ungefär en meter innan det ruskade till och kölen och vagnen dråsade i backen. Sedan vände vi skrovet upp och ned och byggde ställning. Det här var den enkla delen.

Pluggen Silver S-360 kommer till Ängby båtklubb 1997

Nu var vi framme vid arbetet med att spackla och slipa för att få ytan bra. Det finns nämligen fler små formfel på de flesta skrov än vad man kan tro. Bland annat fanns det en sänka under aktern och stäven var inte utturad på det sätt som vi ville ha den, den var nämligen skarp hela vägen mellan vattenlinjen och däck. Men Reimers ritning visade att stäven skulle vara skarp i vattenlinjen och övergå till en halvcirkel med ca 50 mm diameter i däck ( softnose?? ). När allt var spacklat och alla former tillrättade skulle formbyggnaden börja och hur man gör det är det nog inga frågor på. Det enda problemet var hur vi skulle få delningsplanet att sitta fast. Den lösning vi kom fram till var att först vaxa hela ytan med formvax och sedan tejpa packtejp på de ställen där vi skulle ha fästena för delningsplanet och till sist plasta fast fästena. Det visade sig att när vi skulle ta bort fästena så följde delar av spacklet med eftersom packtejpen satt som berget på formvaxet…. mer jobb. Men det var bara att laga skadorna i spacklet med hjälp av… modellera som vi köpte i leksaksaffären på Islandstorget. Det låter galet men det fungerade alldeles utmärkt.

Silver spacklad för gjutning av första formhalvan

Skyddsplasten på andra sidan som skyddar för stänk.

När vi hade plastat ”skalet” på formen skulle allt flyttas till Köping för att Erik Zarins skulle bygga en stålställning som skulle hålla formen på formen. Transporten till Köping blev minnesvärd, då vi i våra försök att få ut ekipaget från varvet (en Tung lastbil med ett släp som var lika långt som silver) körde fast i lera, körde på mastskjulet och kvaddade varvsgrindarna. När vi väl kommit ut från varvet körde lastbilschauffören fel och åkte upp i Blackebergs centrum där vi kunde åka runt och trängas med andra trafikanter på parkeringar och bakgator. När jag frågade honom om han var stressad sa han ”nej det är ingen fara, jag skall bara hämta mina barn på dagis i Tyresö om 3 timmar efter att jag lämnat er i Köping”. Men vi kom fram med en hel båt och alla körkort i behåll. Efter detta var den hemmagjorda delen av formbygget över och Erik tog över.

Men vilken sorts däck skall man ha på en A22? De flesta skulle svara att ett Pinedäck är det mest klassiska och det snyggaste valet. Det tycker vi också, men vi kände att vi inte hade fått femma i träslöjd och tyckte att det kanske skulle ta väl lång tid att bygga. Dessutom är vi lata. Och hur mycket väger ett Pinedäck och hur mycket bidrar det till att styva upp skrovet? Alla dessa frågetecken är självklart möjliga att räta ut, men med erfarenhet från Malin (30 S-219) som har ett plastdäck med en rymlig ruff bestämdes det att så skall A22: an också bli. Fördelarna är (som vi ser det)

1. Det är lätt att tillverka ett plastdäck (när man väl har en form).

2. Ett plastdäck är slitstarkt och ganska okänsligt.

3. Plastdäcket bidrar otvivelaktigt till att styva upp skrovet.

4. Ett plastdäck är tätt (är det inte tätt är det otroligt dåligt gjort).

5. Det är enkelt att montera beslag på.

När skrovformarna tagits av silver hämtade Ragge båten i Köping och tog hem den till Uppsala för att bygga däckspluggen på skrovet. Tanken var att om man bygger pluggen på båten så borde däcket passa på skrovet utan problem. En ny ruff och sittbrunn av plywood och spånskivor byggdes upp i stället för den gamla. Den nya ruffen är mycket annorlunda mot den gamla kantiga som satt på Silver. I skrivande stund finns det två nya skrov och däck som byggts hos Jansson & Zarins i köping. En båt är byggd för Ragge och en är byggd för Bertil Klinga.

Om någon har några frågor, ring Bertil eller Ragnar.

Bertil nås på 08-56 48 17 16 eller 070-87 66 206

Ragnar nås på 018-32 11 18

Silver tillbaka till Uppsala för att bygga upp däcksplugg	Martin Klinga besiktar arbetet
Ragges skrov klart. Skrovet är byggt av Erik Zarins i Köping	Ragge står och slipar
Färdig däcksplugg på Silver skrovet	Silver med däckspluggen färdig. Gångplankorna ligger i vattenlinjenivå.
Grönt däck är jättesnyggt……näe vi bara skojar det är formgelcoaten.	Det är smart att topcotera däcket när det ligger upp och ner.
Skrovet är stort och vitt, Ragge är stolt.	Gänget som fick äran att lägga på däcket. Gång plankorna ligger fortfarande i den ungefärliga vattenlinjenivån.
Kanske en av de större 22:orna?	Däcket på klingas 22:a sätt underifrån
Det nästan färdiga skrovet	Erik Zarins undrar hur mycket jobb som kvarstår
Det finns nog plats för kojer i ruffen	Aktern med akterstagsfästet