SKÄRGÅRDSKRYSSAREPOKALEN

av Allan Förberg

X POKALEN I SEGLING NO 1 - 2002: SKÄRGÅRDSKRYSSAREPOKALEN.

"A22:or - gamla träbaljor eller moderna kappseglare? Kanske en ovanligt
lyckad kombination!"

För Torkel Sintorn var saken klar. Båten skulle bli hans. Året var 1995,
tidigt i mars och A22:an 288 "Paloma" var en skönhet i Torkels ögon.
Även om båten var skitig, rostig i kölsvinet, masten spräckt och
rorkulten av men hjälpligt hopsurrad med tjärat garn. Det var bara en
hake med själva affären. Torkel var mer eller mindre tvungen att lova
att båten skulle fortsätta segla om Skärgårdskryssarpokalen. För här
fanns en tradition som skulle leva vidare. "Paloma" är nämligen enligt
sägen den enda A22:a som deltagit i alla Skärgårdskryssarpokalseglingar
sedan båtens födelse 1948. Och dessutom vunnit fem. Plötsligt handlade
det inte om att bara köpa en båt för Torkel, det gällde att förvalta ett
arv. Affären gick i hamn, trots dåvarande flickvännens invändningar.

Första årets SM/Pokalseglingar blev väl ingen omedelbar succé, 13:onde
båt av 20. Men efter några smärre justeringar (läs: radikala
förändringar) är båten nu i topptrim. Och "Paloma" är ett typexempel på
en klass som utvecklas och en tradition som lever vidare.

"Vi har bytt alla bottenstockar, roderstäv och kölplanka, gjutit om
kölen. Lättat hela båten 250 kilo så den flyter på märkena. Nåtlimmat
botten, lagat däcket, snickrat en ny mast och gjort om hela trim-kittet
i sittbrunn. Plus lite finishjobb för att få upp blänket i
fernissan...." säger Torkel. Och får det att låta som något man fixar på
en kafferast.

Nu är året 2001, platsen är Mysingen, Haninge Jolleseglare står som
arrangör för årets SM/Kryssarpokal och i första racet går "Paloma" ut
och spikar. Måhända är en lång kamp för att lämna mittenträsket
historia? På "Paloma" är det en oerhörd lättnad och viss förhoppning
sprider sig inför kommande sju race.

Skärgårdskryssarpokalen sattes upp redan 1910, för i SK30 klassen, men
sedan 1933 är det 22:orna som gör upp om bucklan. Det är ett av Sveriges
i särklass äldsta kappseglingspriser och rymmer förstås historier och
minnen som kan fylla den här tidningen lång tid framåt. En av dom som
erövrat pokalen för gott är Lasse Thörn. På 40-talet fostrades han i
A22:a för att sedan vinna OS guld i Melbourne 1956 i 5,5:a. Tage "Plåt"
Andersson vann bucklan på 50-talet när den var återuppsatt, och har
återskänkt pokalen på 80-talet, som sedan dess är ständigt vandrande.

A22:orna är idag Sveriges enda konstruktionsklass med SM-status. Även om
det ibland hänger på en skör tråd. 20 båtar ska delta varje år för att
SM-statusen ska behållas. Båtarna finns utspridda längs våra kuster och
i dom större insjöarna, så det krävs uppoffring (och ibland lastbil) för
att få ihop komplett startfält. Förra året seglade t.ex Leif Caspersson
sin 201 "Finiekette"  från Tjörn till Västervik, utan motor, bara för
att vara med i pokalseglingarna. I år blev det  kris på bryggan när 21
anmälda båtar, plötsligt bara var 17 inför första start. Nu måste det
till minst 20 båtar dom kommande tre åren för att Kryssarpokalen också
ska vara Svenska Mästerskapen.

Fram till dags datum har det byggts 178 A22:or. Ca. 100 finns kvar i
Sverige. Dom flesta andra har exporterats till USA, men även några till
Tyskland, Holland, Finland och Norge.
Den första A22:an konstruerades 1925 och båtarna är ritade, byggda och
klassade enligt 1925 års Skärgårdskryssarregel. 22 står för segelarean i
kryss-stället, beräknat på internationell mätning, dvs 85% av
förtriangeln. Försegelarean bakom masten är fri, så dom flesta båtarna
har totalt 32-35 kvm i kryss-stället. Första A22:an hade måtten
9.50x1.80 med 30 cm höga fribord. 1935 reviderades regeln och den
största förändringen var att minsta tillåtna fribordshöjd ökades. På
slutet av 30-talet ritade Harry Becker dom längsta A22:orna, drygt 13
meter långa och 2.20 breda. Men på 40-talet stabiliseras längderna runt
12 x 2 meter. A22:an är världens snabbaste kölbåt i förhållande till
segelyta, LYS-talet är på 1.17 och kommer mest till sin rätt i vindar
över 5 m/s. Segelmaterialet är fritt och tiden då man åkte runt med
bomullsegel långt borta. Klassiska A22:or är jakter i mahogny med
oregon-pine däck, lackade 12 lager och till stor förbannelse för dom
gastar som ska gippa spinnakern på fördäck. Där är det oerhört halt.

Sedan 1978 finns det också A22:or i plast. Den första och de flesta är
ritade av Peter Norlin och kallas "Tiger 22:a" efter initiativtagaren
Lars Olov "Tigern" Johansson. Efter drygt tio år utan nyproduktion,
byggs det nu dessutom tre nya A22:or, två i plast och en i trä. Men
gamla båtar håller än. Under årets SM var fyra båtar byggda på 30-talet!

Många har en A22:a just för att den är vacker, snabb och har ett
förskepp som gör att man kan förtöja vid klippor som inga andra
segelbåtar kommer åt. Men ett överhäng på upp till sex meter kan man
nästan lägga till vid en sandstrand.

Dom båtar som idag deltar i kappseglingarna har något av samma historia
bakom sig. Man har genom drömmen om en snabb och vacker båt kommit över
en 22:a, börjat kappsegla, gjort mediokra resultat i början men sen steg
för steg närmat sig toppen. För det här är ingen klass man bara går och
vinner. Många har försökt, med världsmästare, meriterade jolleseglare,
båtdesigners och segelmakare vid rodret, men ingen har lyckats att på
bara någon säsong knipa pokalen. Så det ligger en stor utmaning i att
bara komma i närheten av toppen.

För Martin Carlsson tog det tolv år att bli en vinnare, och för Henrik
Lindman nästan tio.

Martin Carlsson såg en A22:a första gången när han var åtta år. Och
redan då väcktes tanken: "En sån ska jag ha". 1985, när Martin var 18
år, fick han sin förtvivlade mamma att gå in med pengar till 324 "Mona
2". Och målet var redan från början att någon gång vinna
Skärgårdskryssarpokalen. Första året blev en flopp, 21:a av 25 båtar.
Men Martin var glad att han över huvud taget kom i mål!

Henrik Lindman bläddrade ungefär vid samma tid i LYS-tabellen för att
hitta den snabbaste typen av träbåt, för en sån skulle det bli. Och det
blev 328 "Tatjana". Resultatet första året: 17 av drygt 20 båtar. Och
båten läckte som ett såll mellan samborden. Grabbarna fick pumpa även på
nätterna. Men systerbåten "Titti" med Sven Högelin vid rodret kom trea
och varför skulle då inte "Tatjana" kunna gå lika bra? En långsiktig
plan sattes upp att förbättra någonting på båten varje år, och också
klättra i resultatlistan. Andra året köptes en ny spinnaker, tredje en
logg.

Största glädjen var 1990, vilket Henrik minns som igår. Då kom dom trea
i ett race, efter att oftast ha rundat läbojen samtidigt som dom stora
kanonerna gick i mål. Året efter blev det seriös satsning, den gamla
"telefonstolpen" byttes ut mot safirmast. Svenne Högelin hjälpte till
med ritningar och råd. Dessutom slängdes dom gamla mylarseglen, in med
nytt och plötsligt blev det fart på skutan.

Idag är "Mona 2" och "Tatjana" några av dom absoluta topp-båtarna, och
efter första dagen i årets SM är det  dom tillsammans med Östen
Pettersson i "Flamingo" som gjort ett ryck i toppen. Torkel i "Paloma"
hänger på låset, men når inte riktigt ända fram efter första spiken.

Många belackare av A22:orna hävdar att man måste köpa en "vinnarbåt",
med säker pokalhistorik för att ha en chans. Men dom senaste årens
resultat visar lite på motsatsen. 2000 vann Becker-ritade "Liss-Gun"
från 1934, 1999 "Mona 2" från 1958 - en Reimerskonstruktion, 1998
"Tricksonita" - en Laurinbåt byggd 1946 och1997 "Hummingbird" en Tiger
22:a i plast från 1986.

"I princip kan vilken Reimers-, Laurin-, och modern Beckerbåt som helst
vinna SM", säger Henrik Lindman. "Plus förstås dom nya Tiger 22:orna i
plast". "Men man behöver en budget på runt 100.000:- för att vara med
och leka...." Det går att få tag på båtar från 50.000:-, men då krävs
det en del snickrande plus trimnings- och segelutvecklande innan man har
en färdig båt som kan hävda sig på SM. En båt i toppskick kostar från
100.000:- beroende på segel. Plus att det behövs gastar av rang. Henrik
har bl.a Per Gidfors ombord. Per som vunnit Masters SM i Laser dom
senaste två åren. Östen (som bl.a har seglat 17 Gotland Runt med Rolf
Magnusson) har Sveriges första OK-mästare i sittbrunn, Gunnar Andersson,
och Peter Hedqvist som må betäcknas som professionell seglare. "Mona 2"
har varit samma besättning dom senaste 13 åren!

Östens gastar kör hårt med skepparen: "Du ska hålla tre saker!" säger
dom. "Farten, höjden och käften! Resten sköter vi!"

De är annars 255 "Amorita" som varit klassens dominant. Totalt har båten
vunnit Kryssarepokalen tio gånger vilket är i särklass. Och det var
först Ragge Lindstedt och därefter Peder Dahlberg, Carl Dahlberg och
Peder Antonsson som modifierade båten och fick A22 klassen att utvecklas
som kappseglingsbåt.

Ragge Lindstedt införde kick, krängband och storskotskena. Han var också
först med att sätta den lättare safirmasten istället för Benns M66
profil på en båt, då "Alma" 1984. Peder, Peder och Carl var först med
ordentligt utväxlade backstag och ett fockfall justerbart från
sittbrunn.

"Klassen hade lite oförtjänt dålig kritik bland andra klasser för att
dom tog dålig höjd." säger Peder Antonsson. "Men det var på den tiden
när dom åkte runt med små försegel skotade långt ut på skarndäck".

Vissa har förfinat sina båtar till max. Martin Carlsson i "Mona 2" kom i
år med newton-mätare kopplat till förstaget. För att helt enkelt kolla
hur mycket olika gastarna drar i backstagen. Ett tilltag som annars
brukar höra hemma i Mumm 36 och liknande klasser. Torkel Sintorn har
inte heller sparat på krutet. Allt i riggen ovanför bombeslaget är
numera i titan. "Hela köret inklusive fiolen väger nu 1200 gram!!!
Dessutom är rullfocken i kolfiber, baserad på granatgeväret modell
Carl-Gustaf."

"Äsch!" säger Martin Carlsson. "Visst är det lite prylhets. Dock är det
mesta plastråttor och lite tamp som gör seglingen enklare. Men en
förutsättning är helt klart bra segel." Men nog är det så att en
konstruktionsklass gör att många sitter på kammaren över vintern och
smider planer med regelboken i hand.

Det är vad Sven Högelin tycker är charmen med A22:orna. Han har seglat
på sex olika båtar på Kryssarpokalen, och ägt tre (eller är det fyra?).
Nu har han 272 "Tricksonita". "Det är ju den enda klassen med SM-status
där man kan fila ordentligt på kölen, göra den sittbrunnlayout man vill
och prova olika lösningar när det gäller rigg. I år hade vi och Bengt
Pettersson i "Cirdan" svept bak övervanten och kastat ut backstagen, dom
satt bara i vägen!". Och det i en klass där dom flesta andra precis
gjort backstagslösningar med dubbla utväxlingar, bytt ut all tamp till
spectra och lagt veckopengen på kul-lagrade block. Sven Högelin är också
en av dom som vågar testa gränserna, och som tycker det är roligt att
ibland gå mot strömmen. Man vet aldrig vad han kommer med för segel till
båten efter en vinter av klurande.

Men säkrast är nog att innan man börjar skruva för mycket, kollar av med
dom rutinerade seglarna vad som funkar och inte funkar. Ett smart
tilltag gjorde dom nya ägarna till "Pilgrim". Under SM i Utö hoppade dom
ner i några sittbrunnar och filmade flertalet lösningar med videokamera.
Allt för att byta ut beslagen från 60-talet i sin båt, inför nästa års
Kryssarpokal.

Vid sidan om toppfighten pågår bottenstriden på Mysingen. För minst
hälften av båtarna är det viktigare att delta än att vinna. Här
återfinns det allt från vingmaster och orginalvinschar till historiska
segel och gastar som aldrig tidigare sett en kappseglingsbana. Här är
det glatt humör och träbåtsromantik som gäller. Och det kan bli hård
kamp det också. Det är inte lätt att få eller hålla farten i en A22:a.
Efter ett slag tar det upp till en minut innan man når full speed, så
det gäller att planera seglingen långsiktigt och inte slå på minsta
vindskift. Då blir man lätt drivande mitt i banan och undrar vad som
händer runt omkring. Men man kan alltid komma hem och säga att man varit
med om den klassiska pokalseglingen.

Seglingarna är justa, för man vill inte offra nylackad mahogny. En av
dom gamla rävarna i klassen, Bengt Helgesson i "Marina", som seglat sin
båt sedan tidigt 60-tal, styr med oberört lugn några centimeter bakom
aktern i kryssduellerna. Utan att lyfta ett ögonbryn. Då gäller det att
ha is i magen. Men ibland smäller det ordentligt. "Vi har krockat varje
år" säger Henrik Lindman. "Värst var 1990 när vi hade tre kollisioner på
tio minuter. Bl.a så lyckades vi för babord köra nos mot nos rakt in i
en båt... Märket finns kvar än, och det går inte att få bort förbeslaget
utan motorsåg...". "Flamingo" höll på att klyva "Tatjana" häromåret, och
Östens son befann sig plötsligt på motståndaren "Tatjana". Det blev till
att simma tillbaka till moderskeppet. Och visst kan dom gamla seglarna
ryta till  ibland i riktning mot nykomlingarna. Det kan vara en hård
skola att ta sig in i gänget. Men annars är det just stämningen bland
seglarna som Östen tycker är hela grejen med att segla A22. "Jag är en
gammal gubbe men känner mig inte som det..." säger Östen. Som seglade
A22:a första gången 1960 när han var 15 år. "Men då fick jag bara hålla
till i förluckan! Skeppare var en plåtslagare från Mönsterås, och vi var
15 båtar på Midsommarregattan". Med det i åtanke är det förstås mycket
nostalgi som fått Östen att för några år sedan köpa den båt - Flamingo -
som han inledde sin seglarkarriär i.

När det är dags för sista dagens seglingar på Utö har Östen viss
guldvittring. Det blåser friskt, 7-8 m/s vilket är idealiskt för
A22:orna. "Tatjana" leder med 16 poäng, tvåa "Flamingo" på 19 och trea
Mona 2 med 20. Alla med som sämst en femteplacering att räkna bort. Det
blir "Tatjana" med Henrik Lindman som rorsman, som får bada i
hamnbassängen efter en spik och en trea dom avslutande två racen, totalt
på 15 poäng. Martin Carlsson i "Mona 2" lyckas bli tvåa på samma poäng
som Östen Pettersson i "Flamingo". Andra platsen är hårfin. Båda har
varsin etta, varsin tvåa, men sen har Martin en trea mer än Östen, som
inte är glad. Men när regattamiddagen flyttar upp till Värdshuset
Bakficka, ser alla A22 seglare ut som vinnare.

För Torkel i "Paloma" blir det till att ta nya tag nästa år, efter ännu
en sjundeplacering. "2002, då vinner vi!" säger Torkel med ett garv. Han
vet att det kan dröja några år till. Men en vacker dag så.... För i A22
klassen gäller att trägen vinner.

Henrik Lindman kommer inte att lämna A22 klassen bara för att han nu har
två inteckningar i Skärgårdskryssarepokalen. "Det finns ju ingen
vackrare och snabbare båt på marknaden, så vad skulle jag byta till?",
avslutar han.


Allan Förberg

PS. De som missade att köpa tidningen Segling Nr. 1 2002 kan beställa
den i efterhand. Se länken nedan:

http://www.segling.nakterhuset.se/bestall.asp

Skynda på och beställa ert ex. för det här är ett tidningsexemplar som troligen kommer att
vara svårt att få tag på om några år!

Tillbaka